Musik för pastakokning
Mat och musik, tillsammans och var för sig.
Av Fredrik.
Mat och musik, tillsammans och var för sig.
Av Fredrik.
Svårigheten med att lista fem favoritlåtar med Wilmer X är inte att de gör låtar som är jävligt mycket bättre än alla andras, jag har artister som jag föredrar ganska rejält men med vilka det är om inte enkelt så åtminstone lättare att knopa ihop en dylik lista med. Svårigheten med Wilmer X är att deras material håller en väldigt jämn hög nivå. Ruskigt, nära nog skrämmande, jämn. Därför är den här listan någorlunda spontan, relativt tillfällig och sorterad efter längd på titel (även om låten med den näst kortaste titeln egentligen är den tveklöst bäst):
Kungen heter Bo
För sina sköna titel och sitt sköna gung, den här låten är inte riktigt som andra Wilmer X-produktioner.Vem är den flickan?
Pop rakt in i hjärtat och en känsla som är alldeles för bekant för en kärlekstörstande ung man. Det knäcker precis som bra pop ska göra.Hon är ihop med en insekt
Ett bra typexempel för en viss sida av Wilmer.Älska mig gick i inte alls
Apropå att det går rakt in i hjärtat, jag antar den här får stå för flertalet andra tematiskt liknande låtar ur Wilmers arkiv, men det är också en som tenderar tilltala mig lite extra.Jag är bara lycklig när jag dricker
Bra melodi, finurlig text, och duett med sveriges bästa pop-konstnär Olle Ljungström. Tillsammans med låten med den näst kortaste titeln var det här den enda som hade garanterad plats på listan.
Jag vill redan byta ut och hålla på, det är givet, det är så det alltid går.
Your Next Favourite Band är en musikrekommendationstjänst som säger sig kunna gissa sig till vilken artist som kan bli din nästa favorit, utefter din lyssningshistorik och utefter vad dina vänner lyssnar på. Det är uppenbart att YNFB inte känner mig alls. En anledning till varför Håkan Hellström inte synts på min historik, kan vara att jag redan lyssnat på Håkan Hellström och kommit fram till att Håkan Hellström suger.
Nej, sannolikheten att han skulle bli min nästa stora favorit är därmed ganska liten. Fast det värsta med tjänsten är inte att den hade fel, för ett fel kan alla göra (och jag har gjort flera i mitt liv, ibland nästan samtidigt), utan att det bara ger ett förslag. Gör om och samma namn dyker upp. Idiotisk begränsning. Att ge nytt namn vid nytt försök borde ha varit det mest grundläggande.
Man får väl hoppas att det blir bättre, det är trots allt en nystartad liten sak och den ska ha plockats ihop relativt snabbt. Å andra sidan inte precis som jag känner mig nyfiken till återbesök.
En annan sak jag skulle vilja se, är ett par enkla knappar för att klicka på om man redan hört och gillat, eller hört och ogillat, för att lättare ge rätt råd till mig och bygga upp en bra allmän databas. Med tanke på att tjänsten utgår från Last.fm och att dom har liknande system, hade jag trott att även det skulle höra till det mest grundläggande. Förhoppningsvis är det på gång.
Om jag nu är intresserad av att komma tillbaka. Jag lovar ingenting.
Det hade varit trevligt att få inleda med något mer exklusivt, men det är hårda tider nu, hårda och knapra, och man får klara sig med vad man har.
En av mina ständiga favoriter oavsett ekonomisk situation är det här med nudlar och blanda ihop vad som råkar finnas hemma. Inleder med att koka upp vatten i vattenkokaren, för det är snällt mot miljön och framför allt går det snabbare. Bra när man är hungrig. Jag tar fram en gryta, lägger i ett nudelpaket (ett extra billigt och plastsmakande märke), en handfull snabbmakaroner (det finns inte mycket mer kvar i paketet) för att dryga ut nudlarna (och för att jag gillar hur variationerna i form och konsistens komplementerar varandra) lite wokgrönsaker som råkar befinna sig i frusen, och ett par bitar spenat från påsen bredvid. Salt och olja. Oljan för att vattnet inte ska koka över när det börjar bubbla ordentligt. Det fungerar.
Sist häller jag i vattnet som inte riktigt hade börjat bubbla i vattenkokaren men jag kände mig rebellisk och även otålig. Sedan väntar jag. Väntar tills det börjar koka och väntar dom tre föreskrivna minuterna och väntar en stund till eftersom jag gillar min pasta överkokad. När det är klart häller jag av vattnet, häller i en aning olja för att pastan inte ska klibba, och börjar krydda. Jag gillar krydda. Kryddpåsen från nudelpaketet, räksmak, och en oanvänd påse från annat gammalt nudelpaket (stark smak) fick sällskap av vitlökspulver (det åker alltid i) och pizzakrydda.
För mycket krydda? Jag vet inte. Det fanns en period då jag verkligen tog för mycket och smakerna emellanåt tog ut varandra fast jag har förhoppningsvis blivit bättre.
Grytan på spisplattan igen, röra om och se till att det är ordentligt varmt, tar bort, lägger upp på tallrik, avslutar med att sprida ost från den rivna ost-blandningen Rikard lämnade, sprider över allt eftersom jag glömde blanda i. Det går bra ändå. Det blir gott. Jättegott. Glömde fotografera måltiden så det blev en bild på den odiskade tallriken istället.
Under tillagningen lyssnade jag på Division of Laura Lees senaste skiva, Violence Is Timeless. Skitbra. Det var inget planerat val utan bara som det föll sig. Det är svårt att säga om Violence Is Timeless är perfekt musik för pastakokning, däremot skadade det absolut inte. Passande energiskt, jag kunde svänga runt ett par varv på köksgolvet utan att spilla alltför mycket omkring mig. Som det rör en fattiglapp till nudeltillagare, och således ligger det helt i takt med inläggets ekonomiska tema, lyssnade jag via reklamfinansierad Spotify, där tyvärr bara divisionens senaste ligger tillgänglig. Var är resterande?
